i väntrummet

Igår fick jag sitta i väntrummet väldigt länge innan jag fick komma till någon doktor. 3timmar tog det. Det gjorde mig ingenting.
Jag satt och kollade på två tidningar som låg framför mig på ett bord. Inredningstidningar. Jag älskar sånna! Men dom här tidningarna såg inte nya ut. Dom var buckliga, som om någon skulle ha hällt ett glas vatten över dom. Äckligt. Jag tänkte att ne, ja tänker fan inte läsa tidningar som sjuka människor har läst.
Väldigt knäppt av mig att tänka så, Jag var nog den enda i väntrummet som satt och hostade och snörvlade... dessutom var jag trött, jag halvlåg i min stol, inbäddad i min kappa. Ingen värdighet alls i det. Folk trodde antagligen att det var jag som snorat ner dom där tidningarna så att dom såg ut så där...
Efter att ha kollat på tidningarna i över 2 timmar kunde jag inte stå emot längre. Jag läste dom, och dom var dåliga. Nu äcklas jag av att ha läst dom. Nu tror folket garanterat att det är jag som har snorat ner dom.

Överallt i väntrummet satt det lappar om att man skulle slå av mobiltelefonen för att inte störa deras utrustning. Det gjorde folk, slog av sina telefoner. Men en tant plockar upp sin mobil och ringer, hon pratar med låg röst, som om den här utrustningen det står om skulle bli mindre störd om hon viskar. Men det märkliga är att under hela samtalet så håller hon för näsan med ena handen, som för att låta sjuk.

Jag tänker att den här tanten är fel ute, en läkarmottagning känns inte som rätt ställe att fejka på. Jag undrar om hon brukar sätta febertermomentern emot elementet oxå, eller gå till barnmorskan med en kudde under tröjan...

Jag tänker att det är säkert den tanten som varit här tidigare. Hon hade tråkigt. Hon såg tidningarna. Hon smög med sig dom in på toaletten och spolade vatten på dom under kranen. Hon skrattade nöjt, och sedan trippade hon tillbaka med dem..

Sjuka tant. Kanske har hon hamnat rätt ändå.