Jag är spenaten till dina fiskpinnar.. Lingonsylten på din gröt.. russinen i din lussekatt.

Jag sitter och försöker komma på varför mitt exs vän inte vill träffa mig.. och om jag bettet mig på något liknande sätt innan..

Och jag kommer fram till att jag inte gjort det. Jag tycker att det är spännande att träffa nya människor.

När jag var tillsammans med Jonas hade han ett foto på sitt ex - i bikini, uppsatt på en vägg i sitt rum. Jag tyckte att det var jävligt skumt, men han förklarade att dom fortfarande var kompisar.. och han hade ju faktiskt foton på sina andra kompisar i sitt rum oxå. Det köpte jag.
(ända tills vi blev osams en gång och jag möblerade om dom flesta av hans saker.. men det var stundens hetta..) Jag hade ju oxå träffat henne och tyckte att hon både var söt och trevlig. Klart han vill fortsätta vara kompis med henne.

Men det här är som att säga att man inte tycker om spenat innan man smakat på det.
Och det får vi ju lära oss redan på dagis, att man måste prova först..

Det jag blir upprörd över är inte att hon inte vill träffa mig.. Det är att hon aldrig har träffat mig.
Hon får fan smaka först!!