Miss Robinson

Jag snackade med en snubbe som frågade mig om jag vill vara med i Robinson... Jag svarade: -Det är klart jag vill, men jag sökte mest som en kul grej, och får att det är kul att ha någonting att träna för.

ÄR JAG DUM I HUVUDET!!!

Jag sökte inte som en kul grej. Jag sökte för att jag vill vare med, det är inte en kul grej att söka, det är en plåga. Jag älskar visserligen att plåga mig själv, men det sista det är, är en kul grej. Jag vill komma till den där ön, jag vill svälta, jag vill gå omkring med sömnbrist, för lite vätska och med skitigt hår och lukta illa. Jag vill tävla mot människor som har barn, jag vill tävla mot överviktiga människor, människor som är gifta.. jag vill tävla mot dem, och jag vill vara bättre än vad de är.

Jag vill sitta på en strand och vara så jävla uttråkad som man kan vara, rastlös, känna mig så fångad på en vacker plats att man inte längre ser det fina. Jag vill längta hem, försvinna från allt och alla och förhoppningsvis längta efter det. Jag vill känna sand som knastrar mellan tänderna när jag äter, och känna träribbor i ryggen när jag sover.

Jag vill verkligen komma med och få ett helvete. Det är ingen jävla rolig grej.

Ibland har jag inte tänkt igenom det jag säger... ganska ofta tänker jag inte igenom det jag säger. Dom skulle kunna använda sig av det, dom där tv4 människorna. Och återigen så har jag inte tänkt igenon vad jag skriver.. För hur jävla roligt vore det egentligen för mig om dom gjorde det?

Men bara jag får lukta illa och ha ruffsigt hår så bryr jag mig faktiskt inte.