In my head.

Jag har väldigt svårt för att lita på folk. Det brukar liksom inte gå så bra. Jag har lärt mig att folk man litar på sitter kvar i omklädningsrummet när man står naken i duschrummet och tio killar stormar in och stirrar och skrattar och inte låter en komma ut, Jag har lärt mig att folk man litar på säljer ens häst utan att först tala om det. Jag har lärt mig att folk man litar på bara försvinner rätt var det är. Att folk man litar på bestämmer saker över ens huvud och lämner en utan något eget val. Att folk man litar på gärna utnyttjar de situationer som går att utnyttja för att få ligga. Att folk man litar på finns där när det passar dem. Att folk man litar på hellre är snälla än ärliga. Därför har jag liksom slutat lita på folk, och det gör så mycket ondare än att bli lurad. Men jag vet inte vart man börjar eller hur man gör.. så jag bara fortsätter låta bli.

Istället blir jag arg över saker som inte betyder något, för att liksom få en anledning till att inte behöva lita på den personen.

It´s true, and it sucks.