Söndag i tunnelbanan

Jag sitter i vagnen längst bak, vilket gör att jag måste gå över hela perongen för att komma till rulltrappan. Allt folk hinner försvinna innan jag kommer dit. Alla utom en kille. Han ser ut att vara i min egen ålder, från något annat land...

Jag tänker att det är konstigt att han står kvar där eftersom tåget just åkt. För antingen så väntar man på ett tåg, men tåget åkte ju just.. eller så klev man just av ett tåg... och då kliver man av för att sedan gå iväg.. man står inte kvar...

Han står kvar ända tills jag gått förbi honom, då börjar han gå efter. Jag märker det och kollar bakåt. Då stannar han till. Jag fortsätter gå, snabbare. Han går efter. Jag går ännu snabbare.. Det känns som att han också ökar takten. Jag kollar bakåt igen.. fortsätter gå..

Då säger han: Du behöver inte vara rädd. Jag ska inte göra något!

För det första.. varför stannar man kvar nere i tunnelbanan och följer efter folk om man inte ska göra något...? och varför säger man så..? Det om något gör väl att man blir rädd...

När jag kommit till rulltrappan har jag kommit ikapp ett par, jag skyndar mig upp till dem, Han ser dom och slutar följa efter, Istället går han till andra perongen.. Vilket är ännnu konstigare.. Kom han plötsligt på att han skulle åka åt andra hållet?

Jag såg en tjej stå och vänta på tåget där. Undra om hon inte heller behöver vara rädd...