Min dag som sjuk, och Den danska killen

Jag hade tänkt åka hem.
Men allt känns så likgiltigt.

jag kan vara vart som helst, hemma i gagnef, eller hemma i sumpan... jag kommer fortfarande inte orka göra något.

Jag känner mig så jävla ensam oxå. Det är sånt som händer när man är hemma två dagar och är sjuk, då känner man sig ensam. Det är nog därför jag tycker om mitt jobb så mycket. Där är det människor överallt. Människor att bry sig om. Jag tycker om när jag bryr mig om.. Jag tycker inte om att ligga i min soffa och få nackspärr..

jag skickade sms till den danska killen idag. Har du flickvän, skrev jag. Fyndigare än så är jag inte när jag är sjuk. Han får gärna ha tjej, men då vill jag att han iallafall ska få må lite dåligt över det.

Jag tänker mig att han nog har en tjej. Att hon är jävligt snygg, och sexig. Att hon är i slutet av någon riktigt fin utbildning, På helger och vissa vardagar jobbar hon extra på något tjusigt företag. hon tycker om att vandra och vara ute i naturen. Hon tycker om kontrasten. City-life å hårt arbete på vardagarna, och frisk luft och frihet där emellan.. Hon har koll på vilka restauranger man ska äta på, och vilket vin man ska dricka. Hon är så där glad och social. Alla gillar henne. Dom är så perfekta för varandra att dom riskerar att bli sjukt jävla olyckliga ihop.

Jag vill så gärna att han ska må dåligt en liten stund. Inte för att jag bryr mig om honom egentligen, utan för att han försökte lura i mig saker... fina saker.. sagor.
MÅ DÅLIGT VA FAN!!!

Det känns ju förresten bättre om anledningen till att han inte hör av sig är för att han har en brud.. och inte för att han hellre än ensam än träffar mig igen...

fan nu låter det som om jag bryr mig. Men det är principen mina vänner..
har man träffat någon så hör man av sig, sen kan man glömma allt, men man hör fan av sig.