Den danska killen

Jag var ju i Ålborg under påsken, då passade jag på att träffa den danska killen.
han fick ett påskägg av mig. jag hade gått omkring länge för att hitta ett fint påskägg.. inget sånt med kycklingar på.. jag hade lagt ner tid på att hitta det perfekta godiset. När han fick ägget öppnade han det inte ens. Han såg inte ut att bli glad.

Vafan, det var ett töntigt påskägg..
men just därför.. för att jag sjönk så lågt att jag gav någon ett jävla påskägg.. så uppskattas det inte ens. Egetligen borde jag ju ge honom pluspoäng för det. För att han inte bryr sig om ett töntigt jävla påskägg... Han la ifrån sig ägget på en gång. Han sa inte tack, han sa att jag var snygg. kanske sa han tack. Men han menade det inte. Men han menade att jag var snygg. Jag var snygg.

Så varför hör han inte av sig?
Jag är inte efter honom, ja bryr mej egentligen inte.
Men det stör mig.

Jag var snygg, charmig.. jag kan bara komma på en korkad sak jag sa.. eller frågade.. Men å andra sidan så frågade jag ju.. så nu vet jag ju bättre. Nu vet jag att barnen i Afghanistan inte har några längdskidor, även fast dom har mer snö än vad vi har.. Dom har tydligen inte råd med det.