Frida är hemma

Jag skulle ha gått på nattbio ikväll, jag och en vän.
Men lagom tills det var dags att ge sig av ringde min vän, för trött för att orka med någon bio, för trött för att orka upp alls. Så nu är jag hemma. Klockan närmar sig ändå 24-snåret, så kanske borde jag göra som min vän och krypa ner under täcket.
Men till skillnad mot honom så har jag sovit hela dagen. Jag vaknade kl.17.10 och trodde att det var morgon. Väldigt förvirrande.

-Lackar du ur om jag blir hemma? frågade han.
Jag vet hur det är att jobba sig trött, att vilja göra saker men inte orka -självklart lackar jag inte ur.. men ändå så svär jag över mej själv.. över att jag säger: -Nej, du låter rätt trött, det är klart du ska sova.. Jag svär över att det är så lätt att säga till andra, men så svårt att säga till sig själv.