En kväll i en park.

En man går omkring i Humlegården.
Det är ingenting konstigt med den här mannen. Det är en helt vanlig medelådersman med beige kostym, och med en dataväska hängandes över ena axeln. En man som antagligen är på väg hem från sitt jobb. Så långt är inget konstigt med den här mannen...

Mannen går igenom Humlegården, inte heller det är konstigt. Om det inte vore för att mannen vid varje träd stannar och tar på sig själv, högst opassande.
Han står väldigt nära trädet, kollar sig omkring. Man ser på håll hur han för handen fram och tillbaka. Han fortsätter att se sig omkring, som om han vill bli sedd.. Han stannar en stund, sedan byter han plats.. går till nästa träd.. ställer sig nära.. kollar sig omkring, handen som rör sig fram och tillbaka.

Så fortsätter han, från träd till träd.. tills han kommer till det träd som ligger närmast lekparken. Där blir han kvar.. Där står han och kollar på dom små barnen som leker, samtidigt som han tar på sig själv, högst opassande. Handen som rör sig fram och tillbaka.. Dom små barnen som leker.. Mannen som tar på sig själv...

Vi som picnickar och ser allting, som ser mannen, barnen.. Som ringer polisen. DET STÅR EN MAN I HUMLEGÅRDEN OCH RUNKAR. HAN STÅR VID LEKPARKEN OCH KOLLAR PÅ BARNEN. Polisen som kommer springande. Mannen som står kvar, stilla..Nu kollar han inte längre på dom små barnen.. nu ser han poliserna som kommer springande mot honom. Han står kvar. Polisen tar in honom. Vi sitter kvar, fortsätter med våran picnick, precis som barnen som fortsätter leka i lekparken.. Den enda som inte fortsätter är mannen i den beiga kostymen.
Inte ikväll iallafall...