sjukstugan del 4 - the end?

jag vaknade i morse, nu har mina ögon börjat krångla oxå.
tänker att sover ja en stund till blir d nog bättre.
somnar., vaknar igen, går upp.
sätter mig på en stol för att samla energi för att orka duscha. Duschar.
Mina ögon är fortfarande konstiga. Sätter mig på stolen igen.
Försöker äta frukost. Känns som en alldelles för stor uppgift för mig idag.
Tänker att jag kanske blir piggare om jag sminkar mig.
Sätter på mig väldigt fina byxor. Grå, rutiga med pressveck. oh! en fin topp med vit spets till. jag lockar till håret. Sminkar mig, försöker få det naturligt och fräscht.
Sätter mig på en stol, samlar energi. Känner att det inte finns någon energi att sammla.
Ringer till Petra. Sjukanmäler mig.

Lyckas få en tid hos en Doktor. Inte vanliga sjukstugan dock. När jag kommer dit förstår jag varför det var så lätt att få tid just där. Jag vill ringa till mamma och gråta. Några stolar i ett rum. jag sätter mig. En gubbdoktor kommer och hämtar mig. Han är tydligen den enda som jobbar där. Det finns inga andra rum. Bara hans rum, och rummet med stolarna, och så tanten som sitter i luckan i rummet med stolarna, men det ser mer ut som en garderob.

Gubbdoktorn kollar med en pinne i min hals, säger att jag är röd. Lyssnar med en kall grej på min rygg, säger något om att det låter mycket men att det inte är lunginflammation. Han frågar om jag har gult snor, och om jag får upp slemm när jag hostar. Äckligt. Jag säger ja.

Jag får en lapp. 140kr säger han.
va? är det klart nu?... jag ger honom 140kr.. jag fattar inget. frågar.
Han säger att jag ska gå till apoteket, att han har skrivit ut en medicin.
Jag frågar om medicinen, vad det är, hur jag ska ta den.
Han säger namnet på medicinen och att jag kan läsa resten på förpackningen sen.
Tack för hjälpen då, säger jag och går.

På apoteket frågar hon om jag ska ha båda medicinerna. Jag trodde bara att det var en, men jag säger ja. Hon säger att det är Antibiotika. jaha säger jag,tänker att det låter farligt, frågar om hon vet hur jag ska ta den. Det vet hon. Jag tänker att den där doktorn nog skulle kunna skriva ut vad som helst. Att jag kanske inte ska äta den där medicinen ändå.
Sedan för jag en hostatack och blir yr av syrebrist. Tror att jag ska dö.
Bestämmer mig för att ge medicinen en chans.