något märkligt hände mig...

jag sitter på en sten i en park och dricker fil, så där lagom bakis å sliten.
ja kollar mig runt omkring och det slår mig att dom flesta andra i samma park är alkisar... vad många dom är.... efter en stund kommer en av dom, en kille.. närmare 50 kanske.. och går förbi...

han: Hej.
Jag: hej, hej
Han: man ska hejja...
Jag: ja, det är väl trevligt
Han: vet du vad jag har gjort här? (visar flera stora blåmärken i ansiktet)
Jag: har du råkat i slagsmål?
Han: jag har cyklat. så flög jag så här..(visar med händerna..) rakt över styret.
Jag: oj, men du hade väl hjälm på dig?
Han: nej. jag slog mig ju inte uppe på huvudet.
Jag: ne ne, vilken tur att det inte blev värre skador än så där iaf.
Han: jag är snäll
Jag: jaha, vad bra
Han: man ska vara snäll.
Jag: jo, det tycker jag att man ska vara. du har snälla ögon.
Han. Jag har många vänner. Men jag har aldrig knarkat.
jag: eh, ok.
Han: men jag super mycket. det gör jag. det går i perioder. ibland dricker jag inte en droppe på flera månader. sen börjar jag igen, men jag är snäll..
Jag: ok...(fan här sitter ja bakfull och eländig..vad ska ja säga..)
Han: vill du följa med mej till min vän, jag tycker mycket om henne, hon har psykiska problem. jag tycker att man ska hjälpa varandra då. man ska vara snäll. hon bor på bullermyren.
Jag: ne tyvärr, jag ska ta bussen till Gagnef.
Han: Gagnef! där har jag varit på behandlingshem. vart i gagnef bor du?
Jag: jaha! ja bor inte långt därifrån.. Gräv heter det.
Han: Gräv! där har jag släkt!
Jag: jaha! där ser man. vad heter dom da?
Han: Edvinsson. vet du nån sån?
Jag: Tage?
han. ja! känner du honom?
jag: det är min farfar, och christer är min pappa.
Han: då är ju du och jag släkt...! (jag får en stor kram och en puss på kinden...)christer är min kusin.

vi pratar en stund till.. sen går jag till bussen..