Rulltrappan ner till Tunnelbanan är avstängd. som tur är går det ju att gå i den iaf... och så finns där en vanlig trappa alles brevid.. mitt i den trappan är det som en avsatts som är mycket längre än alla dom andra stegen... där sitter en tjej... - i rullstol.. helt ensam sitter hon där. hon fipplar med en kamera. som att fördriva tid. hon ser lite nere ut. ja tänker -Hur fan kom hon dit!? och vad gör hon där? har någon släpat upp henne dit och sedan lämnat henne. jag tänker att så kanske det är. kanske har någon släpat upp henne i stolen och ställt henne mitt i trappan.. och sedan gått. jag tänker att jag ska fråga henne om hon vill ha hjälp. men någon annan hinner före. hon säger nej. hon vill inte ha någon hjälp. jag hör inte vad hon säger men jag förstår att hon säger nej. iaf så går tjejen som erbjudit sig att hjälpa därifrån... det är så konstigt alltihop. rullstolen får knappt plats där på avsattsen... och där sitter hon. ensam.
sitter hon kvar imorgon ska jag hjälpa henne. oavsett vad hon säger.
måndag 13 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Räknade du hur många steg det var när den stog still? //M
ne. fan. så smart e ja inte
Skicka en kommentar