Igår kväll var jag som vanligt ute och gick med stavar. När jag kom tillbaka hem och väntade på hissen träffade jag på min granne. Jag blev glad över att han såg mig så här.
Imorse var jag ute igen, och när jag kommer till hissen träffar jag åter på honom.
Vad är det med människor som gör att vi känner oss duktigare om andra människor ser oss träna eller arbeta? Det är inte som att det är han, min granne som delar ut snygga kroppar till dem han anser förtjäna dem. Det får jag träna mig till med eller utan publik. Det är inte heller så att det är en lagsport jag håller på med, där de som visar vilja och kämpar blir uttagna. Det är vanlig jävla stavgång men ändå känner jag mig lite duktigare just för att min granne sett mig med mina stavar två dagar i rad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar