PÅ tunnelbanan i morse satt en man och viftade med armarna och pratade högt.
Han kollade rakt ut i gången..där ingen fanns. Efter en stund förstår jag att han speglar sig själv i fönstret som är längre fram. Han tror att det är någon annan som sitter där. Ibland vänder han sig om mot ett annat fönster och pratar som om det fanns en tredje person där.
Först tänker jag att han är helt knäpp, och tycker lite synd om honom, men sedan kommer jag in i det och när han kliver av tunnelbanan så blir jag förvånad över att dom försvinner alla tre, när det bara var en person som gick av.
På tunnelbanan satt det även en annan gubbe brevid mig. Han såg ut att vara livrädd för mannen med spegelbilderna. Jag tänker att om jag måste välja vem jag helst vill vara som, så pratar jag hellre med mig själv än är rädd för andra människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar