Io non faccio colazione

Jag har intalat mig att min födelsedag inte är nån grej.. att jag inte känner nånting inför att fylla år...

Men så kom jag på mig själv med att bli irriterad när jag fått frågor om min födelsedag..
jag tror att jag är irriterad över att jag bara fyller 23,,

Eller som en tjej på jobbet sa efter att ha frågat hur mycket jag fyller:
- Vänd på siffrorna och vi är inte ens lika gamla då.

När fan får jag vara lika gammal!

eller så är jag irriterad över att jag stannat av..
jag gjorde så mycket ett tag, England, Norge, Stockholm..
Nu är det bara Stockholm, Stockholm, Stockholm.. och jag fyller 23. Det gör mig stressad.

Vet ni att jag läser italienska just därför.. För att jag blir stressad av att inte göra något nytt, eller vara på väg någonstanns. Nu försöker jag lura mig själv att jag kommer flytta till Italien när jag kan ta mig fram på italienska.

Jag vill inte flytta från Stockholm just nu.
Kanske om några år. Då kan jag flytta. Man kan inte ha barn om man flyttar.. Folk som har barn flyttar inte - det vet ju alla. Dessutom är tydligen sverige det bästa landet att vara förälder i, har jag läst. Undra vilket det bästa landet att inte ha barn i är..

skulle ja få barn skulle jag sitta hemma och måla med fingerfärg hela dagarna.
Det håller inte. Livet går ut på att straffa sig själv och att ta sig igenom det.
Som en enda lång italienska lektion...

på söndag fyller jag 23.
då kommer jag aldrig mer vara 22 igen.