Hjärnspöken.

Min pappa sa till mig att han tyckte att jag var så fin i håret på julafton.. Han sa det på annandagen. Jag tolkade det genast som att han tyckte att jag var ful i håret då...

En kompis försökte färga sitt eget hår, men det blev inte som han tänkt sig. Han sa att han hade velat ha det ungefär som mitt hår..Mörkblondt med ljusare slingor,,. Jag hakar upp mig på ordet ungefär.. Vafan.. är det nått fel på mitt hår!?

Ekorr killen och jag skriver på msn. vi pratar om kläder.. jag säger att jag känt mig fin dom senaste dagarna i mina nya kläder. Han frågar om jag inte alltid känner mig fin.. säger att allt klär en skönthet. Jag skriver genast: Inget misspryder en ful.
Jävligt onödigt gjort. Ta åt dig istället människa!

I veckan var det en kund som sa till mig, just när hon skulle gå..att hon aldrig skrattat så mycket hos en frisör någon gång. Hon vänder sig om för att gå, sedan ångrar hon sig, och tillägger att jag ska ta det som en komplimang.
Det gjorde jag. ända tills hon förtydligade att det just var en komplimang.. Jag börjar genast fundera över om hon kanske skrattat åt mig.. och inte med mig...

Mitt nyårslöfte kanske får bli att sluta göra om alla komplimanger till något dåligt, eller vad tror ni?