opersonliga presenter, del 2.

När jag i mina ungdomsdagar bodde i UK, så bodde jag bland annat med en brittisk tjej.
På sin 21års dag ordnade hon en fest och bjöd in massa folk. Grejen var bara att hon inte kände någon - och ingen kände henne. Men folk kom, för alla tyckte synd om henne som inte kände någon.

I vårat vardagsrum ställde sig folk efter väggarna och kollade på varandra.. efter ett tag blev det pinsamt, då kollade dom ner i golvet istället..
Alla hade med sig presenter. Jag hade själv köpt en present till henne. Jag hade köpt en vas som jag fyllt med godis. Det var det enda jag visste om henne, att hon brukade äta godis.. Jag tyckte att det var en bra present.

Fast det enda dom andra 25personerna visste om min huskompis var tydligen just det, att hon brukade äta godis. Alla hade köpt godis till henne. För varje paket hon öppnade så hoppades jag att det skulle vara någonting annat där i.. jag tror att alla hoppades. Det var så sorgligt. Som att bli vald sist på idrotten.

Här stod 25personer längs väggarna i vårat vardagsrum, och kollade på en stackars tjej ingen egentligen kände.. som öppnade paket efter paket - med godis.
och efter varje paket log hon och tackade. Ett olyckligt leende.

och rätt var det var kom den, - presenten som inte var godis!
Huskompisen sken upp, alla sken upp.. Äntligen! Helt ensam är hon alltså inte. Någon känner henne bättre än vad vi andra gör. *Phu* Alla kände sig lättade..
tills hon vecklade upp den och vi såg vad hon fått..
- ett par strumpor.

- Som att inte bli vald alls på idrotten.