är det bara jag som hatar att se mobilen liggandes framför sig?
Man tänker att nu får den fan ta å pipa till.. ett litet jävla sms kan den väl ta å trycka fram!

Ibland står man inte ut. då tar man upp mobben å knappar ihop ett medelande till nån vän som snällt svarar. Det här händer: 1. vännen hinner svara innan man lagt ifrån sig mobil = värdelöst, hela grejjen med att höra hur telefonen durrar mot bordet är borta. eller 2. Man lägger ifrån sig mobilen, och glömmer bort att man skickat det där sms:et till sin vän. Man blir alltså svin glad när telefonen börjar lysa och durra mot bordet.. svin glad blir man ända tills man läser sms:et och kommer på att man redan förlorat.

Man förlorar om man plockar upp telefonen och börjar taffsa på den.